Karlssons betraktelser

Karlsson – Arkivet Arkiverat objekt nr. 5 Objekttyp: Vagabonden Benämning: Percepuella spår Status: Progression Efter avvikelsen följde en period utan tydlig funktion. Karlsson var varken barn eller vuxen. Kroppen saknade uppdrag men sinnena fortsatte arbeta. Karlsson stod på tröskeln till ett större landskap, ett landskap ännu utan konturer. Nävarna förnam rörelse, lyft, kyla, fukt men också värme. Nyfikenheten lade ut spår att följa och nervbanor skulle kodas. Seendet vandrade från händerna genom armarna in mot kroppen och åter ut igen. Ljud, temperatur och riktning började uppträda samtidigt, liksom lukt och smak. Ett seende nervsystem etablerades. Karlsson hade vikit av från Helsingborgs kallbadhus. Han bar på bopålar och orienterade sig genom bördig mark utan att förflytta sig. Pojken förnam en hemkomst. Tillståndet motsvarade inte den vuxnes upplevelsebaserade erfarenhet. Hos Karlsson uppstod bilder och sammanhang före minne och före språk. En förmedveten förståelse verkade närva

Karlsson – Arkivet Arkiverat objekt nr. 4 Objekttyp: Avvikelse / Beslut utan språk Benämning: Avvikelsen Status: Permanent Det var här Karlsson vek av. Ingen markering, ingen notis, bara en stillsam avvikelse. Ingen yttre händelse kunde identifieras som orsak. Avvikelsen var mer intuitiv än en planlagd strategi. Karlsson styrdes av känslor mer än av inlärda beteenden. Seendet och att formulera omvärlden genom perception fortsatte att fungera, men riktningen ändrades. Händerna slutade svara mot omgivningens behov och blev försiktiga. Instinktivt, och utan medvetande, drog Karlsson tillbaka sina nävar. Inte från tecknandet, inte från människor, utan från exponering. Objekten på kallbadhuset och att erfara farmors eviga rundgång från morgon till kväll kom krypande som en farsot. En förståelse hade etablerats: händer som stannar för länge i is fryser fast. Vagabondtillståndet följde. Karlssons sensitiva nävar signalerade: se mer. Händerna behövde jordmån, inte för överlevnad utan för att e

Karlsson – Arkivet Arkiverat objekt nr. 3 Objekttyp: Perception / Funktion Benämning: Barnets blick Status: Förvärvad kapacitet Barnets (från och med nu Karlsson) visuella förmåga utvecklades initialt mot igenkänning av form och uttryck: konturer, proportioner och rörelsemönster. Med tiden växte Karlssons landskap. Observationen trängde förbi ytliga strukturer, och det mänskliga – det eviga varandets väsen – vävdes sakta in i barnets seende. Därmed kom färgerna, och utan att egentligen förstå innebörden uppfattade Karlsson sig som seende. Ett mänskligt väsen identifierades. Karlssons ögon lärde sej att uppfatta karaktär bakom och under hud, ben, knotor och senor. Yttre markörer såsom svett, sot, hosta, könsorgan och hår betraktades som sekundära informationsbärare. Blicken isolerade det bärande. Parallellt utvecklades auditiv känslighet. Steg uppfattades inte enbart som ljud utan som uttryck. Släpande fötter, knirrande plankor, nagelskrap och dova stötar omvandlades till inre bilder. L

Karlsson – Arkivet Arkiverat objekt nr. 2 Objekttyp: Kropp / Arbetsredskap Benämning: Farmors händer Status: Löpande iakttagelse Farmoderns händer var kontinuerligt sysselsatta. De bar hinkar, vred ur trasor, justerade föremål som andra inte uppfattade. Huden var torr och sprucken, som bark. Naglarna var korta. Rörelsemönstret präglades av precision. Ingen energi förbrukades utan funktion. Verbalt uttryck var begränsat. Händerna agerade intuitivt. De kände byggnadens struktur, arbetsrytmen, vattnets rörelser. Verktyg identifierades genom bruk: yxa för klyvning, rotborste för skrubbning av ryggar, spade för snö och aska osv. Farmodern deltog selektivt i samtal. Ämnen med tyngd prioriterades, exempelvis politik och religion. Hon identifierade sig som ateist men tillskrev sig samtidigt förhållandet till något benämnt Det stora. Ett återkommande uttalande registrerades: ”Befria Gud från religionen.” Vid detta yttrande knöts händerna ofrivilligt till nävar, som vid förberedelse för fysisk k

Karlsson – Arkivet Arkiverat objekt nr. 1 Objekttyp: Ögon Benämning: Att lära sej att se Status: Löpande iakttagelse Kallbadhuset öppnade före staden. Vattnet var svart. Ångan ute på bryggan låg kvar från gårdagen. Sent i oktober. Före 05.00. Ännu inget ljus. Byggnaden var kall och dragig. Inget underhåll gjordes längre. Färg och glans hade börjat krackelera. Det vackra, anrika badhusets status hade falnat efter att borgerlighetens behov av ordnade, könsuppdelade rum kraschat med arbetarnas och sjöfolkets längtan efter kroppslig rening och okontrollerbar nakenhet. Ingen hierarki längre. Ett ingenmansland utan styrning. Arbetarna och sjöfolket fick bada gratis före gryning och efter skymning. De hade skapat ritualer. Inte religiösa, men det fanns något andligt över dem. Kvinnor och män, nakna, främlingar för varandra, ställde sej tätt i grupp och mumlade lågmält: taram, taram, taratam tam tam. Kropparna tömdes på dåligt innehåll. En omstart, sa man innan man gick ner i vattnet. Farmor h